Varför?

Söndag den 20/1, 2008. 18 årig skoterförare försvunnen i Kågefjärden!

Jag vet att jag inte känner denna person eller vet vam han är men ändå så har jag en obehagskänsla inom mig som inte går bort.

Varför måste det hända unga människor? Han hade ju hela livet framför sig.

Jag vet att han inte är återfunnen än, så man kan ju alltid hoppas. Men den lilla låga med ljus som fortfarande brinner slocknar snart.

Man klarar inte 2 dygn i kallt vatten, kanske inte ens 1 timme....

Chocken tar över och sen är det slut.

Hade varit hos Josse igår, for rätt sent från henne. När jag passerade Kågehamnen drogs jag ditåt.

Körde in där och stannade till en stund, klev ur bilen och gick fram till kajkanten som vätter mot Kågefjärden. Stod där i tyssnad en stund och tänkte på killen som kanske ligger där i det kalla vattnet alldeles själv och inte blir hittad.

Så ensamt.

Hoppas att du blir återfunnen så snart som möjligt och om du har lämnat denna värld kan få en hederlig bergavning av dom som håller dig kär.

Ursch så hemskt. Fattar inte varför jag har blivit så känslig. Ända sedan jag blev med barn och bar på Cornelia så har jag brytt mig om allt och alla känns det som. Kan gråta för ingenting.

Men jag hoppas jag inte verkar knäpp som bryr mig om en helt okänd människa i nöd, vara sig han är vid liv eller död.

Hoppas bara att dom finner honom så att han får återförenas med sin familj som går i ovisshet.

Lämna en tanke till denna unga människa som finns där ute alldeles själv.