Efter endast 2 veckor på dagis går våran ängel nu själv. Visseligen inte stabilt men hon GÅR!!
Hon blev tvungen att stanna hemma hela förra veckan pga att hon har varit så förkyld. Lika så jag...ursch! Hatar att vara sjuk.
Men nu är hon så pass frisk att hon ska få fara på dagis i veckan. :)
Vill även säga GRATTIS till allas våran Frida & hennes Michel som på kvällen den 24 Januari fick en son på BB i Uppsala. En stor kille blev det, lite över 4100g och runt 53cm lång om jag minns rätt. Hoppas alla mår bra. Vet att han hade lite gulsot och behövde därför sola lite, men att dom nog får komma hem på måndag.
Så kul att någon i vårat umgänge har fått barn. Det glädjer mig. Tyvärr bor dom ju såååå längt bort.... men jag lovar att vi ska hälsa på i sommar för vi ska ändå åt det hållet :)
Känns faktiskt som om jag är den enda här uppe som har barn och har tänkt "göra bort" det innan jag blir 25! Lite tråkigt att inte ha någon att prata barn med eller att ha någon att träffas med där barnen kan få leka. Okej jag har ju föräldragruppen men nu när dom har börjat på dagis lär det knappast bli några fler träffar. Jag har ändå inget gemensamt med någon av föräldrarna där, alla är mkt äldre än jag och det finns inget att prata om. Det enda vi har gemensamt är barnen... det är ju bra men sen då? Inga av oss har samma intressen eller jobbar med samma saker...skitkul. Det enda jag gör på träffarna är att sitta och lyssna på dom andra som pratar om allt vad dom nu gör och inte gör.
Just nu skulle jag vilja bo i Uppsala, inte för att jag och Frida är närmaste vänner men för att vi nog har mkt att prata om och jag älskar att kunna hjälpa till om det är något. Att se ens barn växa upp tillsammans och vara vänner, gå på samma dagis och kanske samma skola.
Okej...jag vet att det finns vissa som kanske har planerat barn inom en snar framtid men så snar är den inte kanske om 2 år....då jag har fått mitt andra barn. Ok det är ju bättre än inget, men det känns tomt ibland, att sitta här ute i skogen och bara vara...
Ingen att prata med, inte konstigt att vi har hög telefonräkning...alla har ju för fan mobil utom Nina...och snart Josse.
Ingen att gå ut och gå med, förutom hunden och lillan. Vill inte behöva köra in till stan jämt för att gå ut och gå. Det kostar och jag har inget jobb just nu.. :/
Inte konstigt att man gåt upp i vikt, ok jag har tappat 4 kg men ändå.... det var lättare när vi bodde i stan. Där fanns elljusspåret runt hörnet, gymmet ett kvarter bort och min älskade Josse på balkongen mitt emot. Livet lekte på den tiden. Visst jag älskar min familj mer än något annat men...det finns ett men...
Jag vill kunna ha mina djur, jag vill ha en trädgård, jag vill...jag vill....
Men frågan är om jag klarar av det? Jag vet inte om jag pallar att känna mig ensam.
Jag hälsar på mina vänner och det är kul men det är inte så ofta någon kommer hit... jag uppskattar verkligen när det händer.
Jag kan inte köra så mkt som jag gör....det är dyrt ocg nu har vi två bilar bara för att jag ska kunna ta mig....men nu vill jag inte...
Vi kommer inte kunna ha två bilar och köra så mkt som det kommer att bli då....vi har ju knappt råd att köra så mkt med en bil.
Jag ska spärra mobilsamtal och sälja den ena bilen så får vi se vad som händer. Om jag inte tar mig och jag inte ringer till någon kanske någon ringer mig och kommer och hälsar på.
Eller så flyttar vi helt enkelt till stan igen! Men då får mina hästar bo i garaget.
Alla samlade
Jenny försöker få myntet att stanna där bak... :)
